Här brinner en kalkugn i sommarnatten. Sedan tusentalet har man brutit kalk i Västergötland. Det är ett material som följt människan och använts till husbyggen i årtusenden.
Läckö slott ligger på en udde i Vänern. Det är ett av Sveriges ståtligaste slott, jämbördigt med Vasaborgarna. På 1600-talet byggdes det ut av Magnus Gabriel de la Gardie till ett av det yppersta i riket. Det är en stor sevärdhet med utställningar, konst, teater, trädgård och ett fantastiskt läge vid Vänern.
Slottets fasader putsades om på 1960-talet. De ser bra ut på ytan men det finns också en del problem. Fasaderna var ursprungligen putsade med kalkputs, som stämde bra med den gamla byggnadskonstruktionen. Den puts slottet fick på 1960-talet var så kallad kalkcementputs. Denna är stark och hård och stänger in fukt i väggen. Fasaderna har skadats, liksom kalkmålningar inne i slottet.
Läckö slott förvaltas av Statens Fastighetsverk Man vill gärna att slottet skall återfå sitt gamla utseende och få en pålitlig puts som stämmer estetiskt med husets karaktär och som dessutom samverkar tekniskt med det gamla murverket. Man går tillbaka i historien och söker kunskap i de gamla hantverkarnas erfarenheter.
Invid Läckö slott har man byggt en försöksugn för att prova att bränna kalk på ett traditionellt sätt. Det är ett spännande experiment – skall de gamla metoderna ge ett gott kalkbruk även idag?
Intervju Gillis Åström, Fastighetsverket
”Det vi nu försöker att studera är hur vi kan få fram ett motsvarande material idag, dvs kalk som ger oss ett murbruk, ett putsbruk som stämmer med de egenskaper som de gamla bruken hade.”
Speaker:
Ugnen är laddad med kalksten från trakten. Veden läggs in under och brasan tänds. Termometrar mäter temperaturen på olika höjd i ugnen, så att det går att följa bränningens förlopp.
Fastighetsverket samarbetar med Göteborgs universitet och ugnen är ett viktigt sätt att utveckla metoder i praktiken.
Intervju Eva Malinowski:
”Kalkugnen skall vara liten, rätt så lätt att använda, lätt att tömma. Den skall kunna användas i experimentsyfte.”
Speaker:
Bränningen pågår hela natten. För att kalken skall bli genombränd måste temperaturen nå 900 grader och hålla sig där ett par timmar. Ugnen måste ständigt passas, dag som natt.
Intervju Eva Malinowski:
”Från när vi började bränna kalken klockan ett fram tills nu har temperaturen stigit upp till 800 grader men nu plötsligt börjar den sjunka. Vi måste antingen elda häftigare eller tillföra lite luft.”
…
Intervju Lars Magnusson:
”Ja, vi har alltså eldat här sen lunchtid idag och temperaturen har stigit men nu sjönk den här som Eva sa. Förmodligen var det så att vi har tagit ut för mycket aska..Vi har en kolbädd som ligger under och som också ger väldigt mycket värme. Dessutom lägger vi i kortved vid luckan så att vi fyller ut hela förkammaren. Nu har vi sett att nu börjar temperaturen vända uppåt igen så vi hoppas att vi innan midnatt skall kunna nå de 900 graderna som vi eftersträvar.”
Speaker:
Medan kalken brinner vidare ger vi oss upp i Kinnekulles sluttningar. Här har man brutit kalk i århundraden. Runt om i Västergötland ser vi övergivna kalkbrott och röda slagghögar som visar var kalkugnarna fanns.
På Kinnekulle har man bildat föreningen Kinnekulle kalkbrännare. De som brände kalk på det gamla sättet har förmedlat kunskapen till nästa generation. Och här i Kakeled håller man på att bygga en kalkugn som är en kopia av dem som fanns här förut.
Intervju Lars Magnusson:
”Ja, vi befinner oss nu på tredje lagret i ugnen här så vi står mitt inne i ugnen. Här kan vi se lite grand hur den är uppbyggd. Vi ser alunskiffern här som utgör väggarna i ugnen och den kommer alltså att brinna tillsammans med övriga ugnen, första gången man tänder den. Skiffern kommer att övergå i en röd färg som vi kan se i slagghögarna här borta. Det jag håller i handen här är en sk orsten i den storleken som de skall vara för processen. De spränger man ur berget och sen får man slå sönder dem i så här stora bitar.med slägga helt manuellt så det var helt manuellt arbete.”
Intervju: Rune Magnusson (intervjuare: Einar Hansson):
”Hur lång tid tog det att sätta upp en sådan här ugn. Ja, det tog en månad ungefär på tre man … och sen tre veckor att ta ut den. Hälften blev ju skrot..det var alunskiffern som blev skrot.. det gick ju inte att sälja den. En kalkbrännare hade ju ackord, egentligen. Han fick betalt efter den kalken som blev bränd. Han hade ingen fast timpenning..gick det dåligt så fick de inget.”
Speaker:
Efter det att vi lämnade experimentugnen gick temperaturen snart upp ordentligt. Nu har det gått ett dygn efter det att ugnen brunnit färdigt. Hur har det gått egentligen?
Intervju Lars Magnusson:
”Ja, vi slutade elda klockan klockan 16 i torsdags eftermiddag och nu har vi lördag middag och vi tänker öppna ugnen nu och kontrollera resultatet samt släcka kalken och sura ner den i en grop.”
…
Intervju Lars Magnusson:
”Nu skall vi börja plocka ur här … du kan vara därnere och ta emot och lägga i skottkärran… ja… Det är ett perfekt resultat vid den här bränningen. Det är bara lite grand ovanpå som inte är bränt och det är normalt på grund av kallraset genom skorstenen. Detta är den Mest perfekta bränning som vi har åstadkommit hittills i den här ugnen. Bitarna blir 43 procent lättare som man kan känna på biten om den är bränd eller inte bränd.”
Speaker:
Nu gör Lasse i ordning för en provsläckning av den brända kalken. När vatten tillförs faller den brända kalken sönder under häftig värmeutveckling.
Intervju Lars Magnusson:
”Nu ser vi hur det expanderar och utvecklas stark hetta. Det kommer att bli ett pulver som man kan lagra under vatten i ett antal veckor för att sen kunna göra mur- eller putsbruk av det.”
----
Fastighetsverkets förvaltare samarbetar med forskare och hantverkare. Olika synsätt kan mötas och gamla kunskaper och erfarenheter kommer åter till heders.
Intervju Eva Malinowski (intervjuare Einar Hansson):
”För att återvinna de traditionella kunskaperna kan man gå tillväga på väldigt många sätt. Man kan gå tillbaka till arkivmaterial och försöka hitta det i arkiven men det är inte säkert att det står just om hantverket, eftersom hantverket väldigt ofta är kunskaper som har gått över från generation till generation hos hantverkarna, man har lärt sig av sina mästare.”
Intervju Gillis Åström (intervjuare: Einar Hansson)
”Nu försöker vi bränna kalken och försöker göra det på ett så pass systematiskt sätt så att vi kan upprepa och få ungefär likvärdigt material varje gång vi bränner.”
Speaker:
Nu är det dags att släcka den brända kalken i stor skala. Det gör man i en kalkgrav som tagits upp invid ugnen.
Intervju Lars Magnusson: ”Ja, nu har vi lagt upp den brända kalken för släckning. Den ligger i en hög här och vi skall börja att begjuta den med vatten så får vi se vilken kraftig värmeutveckling det blir. Hoppas att det här trägolvet inte brinner upp nu bara.
…
Just nu är vi på 200 grader. Vi tror att ju större hög det är, desto mer värme utvecklas, eftersom man har hört talas om att förr i tiden så kunde trävagnar som var dragna med häst fatta eld vid en häftig åskskur..
…
Nu har det gått en halvtimme sen vi släckte kalken och vi är nere i hundra grader så det är dags att slamma ner kalken i den här låren som vi har under här. Ni ser vad flyktigt det är, det är som mjöl…
Nu spolar vi vatten och för ner kalken tillsammans med vatten ner i graven här…
…
Sen skall kalken ligga och expandera i minst tre veckor innan man kan använda den. Tar man den för tidigt så sker expansionen på t. ex. en putsad vägg, vilket gör att den ligger och faller sönder. Det är alltså väldigt viktigt att kalken får ligga här och expandera färdigt.”
Speaker:
Vi har nu följt förvandlingen av kalkstenen genom eld och vatten. Bakom denna handfasta process finns ett mycket intressant kemiskt händelseförlopp.
Kalkstenen i bergen består av kalcium, kol och syre. Stenens kemiska namn är kalciumkarbonat. När detta bränns vid ca 900 grader C. frigörs koldioxid som går bort. Återstoden är den brända kalken; kalciumoxid. Kalkstenen lättar också betydligt i vikt. På den brända kalken häller man vatten, man säger att man släcker den. Under stark värmeutveckling bildas släckt kalk: kalciumhydroxid. Om man sen blandar den släckta kalken med sand och vatten får man kalkbruk som kan användas till murbruk och puts.
När bruket sitter på väggen reagerar luftens koldioxid med den släckta kalken, vatten går bort och kalksten - kalciumkarbonat- bildas på nytt. Kalkstenen hårdnar i förening med sanden till ett beständigt material.
I denna kalkcirkel samspelar berggrundens kalksten med luftens gaser, vatten och värmeenergi. Kalkstenens naturliga egenskaper kommer till nytta i hållfasta byggnadsmaterial.
-----
Man har putsat på prov med den kalk man bränt på Läckö men man måste gå vidare med dessa prover. Kommer t. ex. den puts man framställer att klara vintrarna? Hur går man tillväga? Intervju: Roni Wallin (intervjuare Einar Hansson) ”Vi har alltså tagit en del prov på sen medeltida och 1600-talsputs och bruk och fått den analyserad för att komma fram till sammansättningen. Vi har tagit 11 olika prov av kalkbruk, både från Frankrike, Danmark och från Sverige, förutom att vi också har prövat Kinnekullekalk. Vad vi kan se nu har det varit ett gott resultat med den ”hembrända” kalken.”
Speaker:
Den kalkbränning vi just följt är ett steg på vägen. När kunskapen i händer ögon och minne får mötas kan en modern användbar kunskap formas. Så kan vi få fram nya byggnadsmaterial som både passar till moderna krav och till de gamla byggnadernas karaktär. Vill du själv testa dina kunskaper och få reda på mer kan du gå till vår hemsida: www.scenic.se/kalk.
- Tillbaka till startsidan - Historisk kunskap i bruk